Jag har nog aldrig känt mig behövd eller förstahands valet. Jag har nog aldrig varit glad när någon berättat en sak för mig före alla andra eller kanske, dom bara säger saken till mig. 

Jag har tappat min apptit och har slutat ätit helt. Jag äter men allting kommer upp. Har nog aldrig mått såhär dåligt och känner min ensam även fast det finns folk omkring mig. Jag har aldrig känt mig behövd och sjunker ner i mitt deprimerande hål återigen. Januari kommer nog ha varit en av dom bästa månaderna av detta året kan jag säga redan nu. Hade varit ren i en månad och om fyra dagar är jag ren exakt 3 månader. Känner på mig att jag är lite stolt. Annars känner jag suget. Låter skit deprimerad, men vem bryr sig? Jag känner mig ensam okej? Jag känner mig dum. Och negativ.

Jag bröt ihop i skolan i fredags. Inget jag är stolt över. Sedan dess har jag fått blickar, hat på både ask, facebook och till och med instagram. Men tog bort allting innan det skulle kunna göra en påverkan. Men det gjorde det redan. Vet ni varför jag bröt ihop säger jag? Varför? Jo min kompis sitter i samma sits som jag, och mår sjukt mycket sämre än vad jag gör. Jag trodde hon tog sig liv. Okej? Hon kunde ha varit död vid laget och jag vet inte ett dugg vad jag skulle ha gjort. Men hon svarade mig. Hon sov. Efter det fick jag panikattack på panikattack. Jag slutade andas, åt inget. Låssades må bra. Tror mina kompisar började tro att jag mådde bättre. Jag tror till och med jag gick på det.